Vem har rätt att välkomna flyktingar?

Med bara några familjefoton kom hon som 8-åring till Sverige med sina föräldrar och lillebror. Idag är hon svensk medborgare, mamma och en framgångsrik företagare. På Signerat kan du denna vecka läsa en färgstark kvinnas reflektioner över flyktingkrisen.

Jag vill påbörja denna inlägg med att berätta att jag är flykting och kom till Sverige som flykting 1989. Jag var då åtta år och tänker ofta på mig själv och min familj när jag ser varje inlägg om flyktingvågen som går via Europa just nu. Vi hade turen som fick våra papper färdiga redan i vårt hemland och hade fripassage genom Europa ända till Sverige. Men visst minns jag rädslan, förvirringen och känslan av att vara vilsen och rädslan i mina föräldrars ögon på tågstationen i Berlin när vi skulle byta tåg. Jag minns att våra två resväskor innehöll BARA några familjefoton och kläder för mig och min då sexårige bror. Mina föräldrars berättelse om dessa kommande dagar i det land som kallas Sverige är ett helt inlägg för sig själv.

Flera år nu har alla partier förutom SD anklagats över att ingen tar tag i Sveriges flyktingpolitik och integrationspolitik. Jag kan hålla med men tro mig jag förstår dem. Jag sitter själv på en stol där jag ofta får stå för en hel del av vår kommuns utmaningar gällande integrationsfrågor. Kommer aldrig glömma när en väletablerad entreprenör vände sig enbart mot mig av femton beslutsfattare och ställde frågan: ” Hur löser vi integrations problemen ?” Mitt svar var att om det bara ligger på mina axlar så är vi dömda att förlora utmaningen. Märk att jag skriver utmaning inte problem för det är precis det både flyktingpolitiken och integrationspolitiken är.

Utmaningarna vi bemöts gällande integrationsarbetet är inte lätta eller få. Vi kommer inte ha EN gyllene lösning. Vi behandlar invandrarna som en homogen grupp. Vi är så olika, från så olika länder, innehar så många religioner, kulturer och traditioner. Vi har så mycket att göra och det enda vår regering lyckas med är att dela upp oss i tre grupper! Nyanlända invandrare, invandrare i etableringen och etablerade invandrare… Med den innovationsnivå Sverige håller så undrar jag hur man inte kan lösa denna utmaning. Vi kan liksom åka till månen men vi kan inte hantera när vi förflyttar oss mellan länder! Men sanningen är att den har så många svar att ingen politiker vågar uttala sig.

Flyktingpolitiken är lättare. ”Låt dem komma vi har råd med att ta emot X antal stycken.” Enkelt och bra i landet lagom och vi ställer redan där in oss för att förvara dessa människor istället för att hjälp dem flyga. Mitt svar till Sveriges integrationsutmaningar är att integrera lika mycket på fritiden som på jobbet. Första gången jag var på kräftskiva var för tre år sen och jag är en etablerad invandrare, företagare och vissa säger t o m att jag är svensk. Jag är inte svensk men jag är svensk medborgare.

Nu i flyktingkrisen tog jag och en väninna kontakt med Röda Korset för att se hur vi kan få tag på fripassage tillstånd för att sedan åka ner med buss för att hämta hit flyktingar. När jag började prata om detta både på min arbetsplats, med andra företagarkollegor och grannar så blev de tysta. Jag tänkte att de blev tysta för att det var ett stort uppdrag vi hade tagit på oss men när helgen kom och vinet kom fick jag veta vad som låg bakom. Hur kunde jag som flykting ta mig friheten att ta hit fler flyktingar till DERAS land? DE kunde ju inte ta hand om dem…

Jag är företagsledare och är involverad i flertal företag idag. Jag räknade på hur mycket i sociala avgifter och skatter jag på ett eller annat sätt tryckte på betala knappen för. Ca 450 000 kr / månaden och då är Sveriges momsintäkter inte räknade på den omsättning som företagen genererar. Ok, jag kan t o m köpa att dessa människor inte vet om detta, vilket de gör. När ska infödda svenskar se mig jämställd som svensk medborgare fast jag har en annan religion, utseende, kultur och annan bakgrund? Som invandrare blir jag ofta diskriminerad, mer nu än för tio år sedan men sen när ska min medmänsklighet också diskrimineras?

 

signeratfjaderpenna

 

 

 

 

//flykting, svensk medborgare, företagare, mamma

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *