MAKT och Ansvar

Likt en pastor som predikar för döva öron mässar den vise och kontroversielle Father McKenzie om både högt och lågt under sin visitation på Signerat. Du kan denna vecka ta del av några väl valda visdomsord om MAKT och Ansvar.

 

Grattis alla på maqt.se! Den här portalen fyller ett behov.

Maqt. MAKT. Smaka på ordet. Visst har det en viss lockelse!?

Vad är makt egentligen? Varifrån kommer makt? Hur får jag makt? Och varför? Vad innebär det att ha makt?
Jag funderar som du förstår lite om begreppet makt.

Makt är ett socialt begrepp. Utan makt skulle de flesta sociala grupper braka samman ganska snart. Och inom gruppen är makten fördelad genom överenskommelser. Makt är bra. Den skapar ordning i socialt kaos och rangordnar individerna efter hur de är beroende av varandra. Makt är relativ. Den förutsätter att det är minst två inblandade – den ena som i något avseende är beroende av den andra. Makt är begränsad. Den gäller bara för beroendet.

Låt mig ta ett exempel: familjen. Genom att studera det lilla formatet kan man ibland förstå vad som händer i det större sammanhanget. Barnet är helt beroende av sina föräldrar. Föräldrarna har närmast oinskränkt makt över barnet. Det är inget negativt i det, tvärtom! Det är en nödvändighet. Barnet vet att föräldrarna har makten. Kanske inte intellektuellt, men det vet inom sig och accepterar det. Barnet gör som föräldrarna bestämmer. Nåja, åtminstone oftast. I trotsåldern pågår en kamp om herraväldet. Barnet frigör sig från en del av beroendet, eller om man ser det så: tar tillbaka en del av makten.

Med makt följer ansvar. Föräldrarna har ansvar för sitt barn. Det är för de allra flesta fullständigt otänkbart att missbruka maktpositionen mot sitt barn. Makten används för att hjälpa barnet att tryggt växa upp och bli en självständig individ med kraft och förmåga att leva på egen hand. Detsamma gäller för alla sammanhang. Den som har makten har ett ansvar för att de som är beroende kan växa. Visst finns det föräldrar som missbrukar sin makt. De visar tydligt att de inte kan hantera makt i ett större sammanhang heller och borde egentligen vara diskvalificerade för andra maktpositioner.

Makt är ett lån. Vi ger den till den som förklarar sig villig att ta ansvar för gruppen. Tränaren får makt att bestämma om hur träningen ska skötas och vilka som får vara med i laget när det är match. Läraren får makt över barnets utbildning. Politiker får makt att ta beslut som påverkar hela samhället. Det är inte alltid vi som individer håller med men som kollektiv fogar vi oss ändå. Tränarens laguttagning kan ifrågasättas, lärarens pedagogik passar inte alla och den politiska oenigheten gör att diskussionen fortsätter.

Vi ger frivilligt makten till andra för att själva slippa ansvaret för gruppen. I gruppen innebär det att vi väljer en eller flera ledare. Att ha en ledare är en överlevnadsinstinkt i gruppen och ett nödvändigt villkor för att gruppen ska kunna utvecklas. Utan ledare uppstår anarki. Den ledare som utses måste i sin tur inse att makten nu lånats ut för förvaltning till gruppens bästa och att det är ledarens ansvar att få gruppen att växa. I den lilla familjen är det lätt att se det förhållandet, men i större sammanhang blir det mycket svårare.

Att ta ansvar för sitt barn är naturligt. Man står i väldigt nära relation till barnet. Har man en nära relation är det inte svårt att axla ansvaret. Det är när relationsavståndet ökar som det är lätt att dölja de beroende i någon form av generalisering. De kan kallas “fotbollslaget”, “arbetskamraterna”, “grannarna”, “lantisarna”, “invandrare”, “kvinnor”… ju större grupp desto mer svepande beskrivning och därmed ökat socialt avstånd. Men vad värre är: ju större socialt avstånd desto svårare är det att inse att man fortfarande har ansvar för gruppen! Somliga använder generalisering för att smita undan ansvaret.

Tar man inte sitt ansvar så har man genast börjat missbruka makten.

Naturligtvis kan någon med våld eller andra påtryckningsmedel försöka ta makten även om det sker i strid med gruppens vilja. I längden fungerar inte det. Historien är full av exempel på män – det är oftast män – som fått betala dyrt för att ha missbrukat den makt de tagit. När de inte levt upp till sitt ansvar har de beroende till sist tagit tillbaka makten. I många fall har kostnaden i form av spillda liv och mänskligt lidande varit omfattande och det kan ha tagit lång tid.

“All makt utgår från folket” heter det i Regeringsformen. Det tål att tänka på. Politiker av alla färger har makten till låns. Det borde stämma till en viss ödmjukhet inför det förtroende de fått.

 

signeratfjaderpenna

                           //Father McKenzie

Iniqua nunquam regna perpetuo manent (”Stränga härskare regerar inte länge”)
[Lucius Annaeus Seneca]

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *