Har männen kapitulerat i sitt ansvar?

Den heligt förbannade Father McKenzie resonerar kring de nedärvda beskyddarinstinkterna och om det kan vara så att det bästa skyddet för kvinnor är att ha fler män omkring sig.

 

Låt mig slå fast omedelbart: sexuella trakasserier är ALDRIG NÅGONSIN acceptabla var de än sker! Förövarna har moraliskt förverkat all rätt till förbarmande.  Måste vi börja bilda medborgargarden innan myndigheterna inser att det gått för långt?

Människan är något så märkligt som ett flockdjur med inneboende beskyddarinstinkter. Sedan tidigt i mänsklighetens historia skyddas familjen av BÅDE kvinnor och män. Det kvinnliga skyddet – modersinstinkten – riktas inåt till gruppen av mödrar och barn. Modersinstinkten syftade till att skydda gruppen av kvinnor och barn.
Det manliga skyddet – fadersinstinkten – riktas mot yttre faror. Fadersinstinkten syftade också till att skydda gruppen av kvinnor och barn. Både män och kvinnor hade samma mål med sina nedärvda instinkter: att skydda sig själva och sin avkomma.

Från denna tid är modersinstinkten fortfarande stark, men i vår moderna tid vill den militanta feminismen utrota fadersinstinkten. Det tror jag är en farlig väg. Könsseparation som nu diskuteras blir kontraproduktivt. Den utsatta gruppen lämnas utan yttre skydd och blir paradoxalt nog mer utsatt.

Men var finns männen i de här situationerna? Fäderna? Det är deras skydd som brister. I missriktat nit att vara politiskt korrekta har männen kapitulerat i sitt ansvar för att skydda kvinnor och barn. Men vi kan inte förlita oss på att samhället löser problemet genom att separera könen. Sådana åtgärder gör att det sociala avståndet mellan människor ökar och därmed ÖKAR risken för nya övergrepp. Jag tror att det bästa skyddet för kvinnor är att ha fler män omkring sig, inte färre.

Jag pratar här om alla män som INTE trakasserar kvinnor. Vi som har fadersinstinkten kvar. Vi är, trots alla skriverier, i klar majoritet. Och vi har ett ansvar för att säga STOPP – sexuella trakasserier är ALDRIG NÅGONSIN acceptabla!

signerat penna

 

 

 

 

 

// Father McKenzie

Stamus contra malum (“Vi står emot ondskan”)

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jag hade en gång en vän med politiska åsikter

Mrs X är 80-talisten som brinner för mänskliga rättigheter, jämställdhet och antirasism.  Hon räds inte de hetaste ämnena och skriver så tangenterna glöder om ämnen som berör på djupet. Hon är mamman som vill ge sina barn, och andras, hundra möjligheter istället för få. Mrs X funderar på om det egentligen är möjligt att ha vänner med helt motsatta politiska åsikter.

 

Häromdagen fick jag en kommentar på Facebook av en bekant, som milt uttryckt, inte delar mina politiska åsikter. Kommentaren kom som en reaktion på mina åsikter angående flyktingdebatten. Hen uttryckte sig enligt följande: “Det är när man blandar in känslor i politik som det blir rörigt och otrevligt”.
Kanske har hen rätt, att det lätt blir otrevligt när känslorna får spelrum.

Fast ändå, bygger inte politik till stor del på just känslor? Drivkraften måste ju komma därifrån. Hur ska man kunna kämpa för något om man inte brinner för det?

Hen fortsatte: “Ni vänstertomtar tänker för mycket med hjärtat, man måste koppla samman hjärta och hjärna”.
Det var första gången som någon kallat mig för vänstertomte och jag måste säga att det blev lite svårt att inte låta känslorna styra över det svar jag gav.
Det blev plötsligt dubbla budskap: Först ska man inte blanda in känslor i politiken, sedan ska man koppla ihop hjärta och hjärna.
Diskussionen fortsatte, utan att jag hann reflektera över eller ifrågasätta just detta.

I efterhand väljer jag att tolka de dubbla budskapen som att hen ändå anser att känslor måste få medverka inom politiken, men de får inte ta över.
Här är jag beredd att hålla med till viss del. Denna långa diskussion fick mig att fundera på hur det egentligen fungerar bland gemene man att umgås och samtala med människor som har en annan politisk åsikt?
Kan man sitta vid ett middagsbord med sina familjer, och ha helt olika värderingar när det kommer till ens hjärtefrågor? Att sitta mittemot en människa som uttrycker sig rasistiskt, homofobiskt, eller som inför barnen spyr ur sig den ena kränkande kommentaren efter den andra, så man sätter det ekologiska Gevalia-kaffet i halsen. Då är det inte helt lätt att uttrycka sig korrekt, eller att inte låta känslorna välla över. Då ser den här “vänstertomten” rött.  Mina barn ska inte behöva höra rasistiska eller homofoba kommentarer hemma vid vårt middagsbord. De ska inte få sina sinnen förgiftade med fördomar och förakt. Punkt.

Jag hade en gång en vän, en glad och utåtriktad människa med mycket energi. Hen var med vid vårt bröllop och var en av dem som gratulerade när yngsta barnet föddes. Efter ett par år förstod jag att hen blivit Sverigedemokrat. Detta deklarerades öppet i sociala medier. Delningarna på Facebook handlade om islams hot mot Sverige, invandringen skulle stoppas, Jimmie Åkesson höjdes till skyarna som Sveriges räddare i nöden. Jag försökte ignorera, blunda och tänka på yttrandefriheten.
Kontakten blev allt glesare, men på Facebook haglade åsikterna. En dag kunde jag inte vara tyst och jag gav mig in i en diskussion om muslimer, Sverige, flyktingar, och till sist familjepolitik.

Jag insåg då att denna person var någon som blivit helt omöjlig för mig att umgås med. Tyvärr. Både hjärta och hjärna sa tack och hej. Känslosam eller inte, dessa värderingar är så rakt emot mina egna att det inte finns någon plats för dem i mitt liv. Och det är definitivt inget som ska få präglas på mina barn.

För mig är känslor och politik något som måste få samverka. Och mina vänner har jag möjlighet att välja själv. Tack och lov för det.

signerat penna

 

 

 

// Mrs X

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Kan man bli bestulen på något som man aldrig haft?

Med anledning av Nobelveckan upplyser oss den vise och kontroversielle Father McKenzie om hur några av historiens framstående kvinnor blivit bestulna på sina Nobelpris. Teorierna om vem som bär skuld är många… 

 

Ja, man kan stjäla någons rättmätiga belöning.
Så här i Nobelveckan vill jag dra upp ett par exempel på hur man kan bli bestulen på ett Nobelpris. Atomfysikern Lise Meitner upptäckte kärnklyvningen tillsammans med kemisten Otto Hahn. Det gav oss kärnkraften men också atombomben. Radioastronomen Jocelyn Bell-Burnell upptäckte pulsarer tillsammans med sin chef Anthony Hewish. Det förklarade att radiovågorna inte var bevis för utomjordiskt liv. Otto Hahn och Anthony Hewish fick Nobelpris för upptäckterna, men Lise Meitner och Jocelyn Bell blev bestulna på sina.
Frågan är bara: vem var det som utförde stölden?

Av ca 900 utdelade Nobelpris har 45 tilldelats kvinnor sedan 1901. Totalt. Tittar vi på de naturvetenskapliga disciplinerna Kemi, Fysik och Medicin blir slagsidan ännu kraftigare – bara 18 kvinnor av 583 pristagare hittills.
Det här är orimligt och riskerar förstöra Nobelprisets anseende.

Nu är det inte 50%-fördelning som är målet. Forskarvärlden har historiskt sett varit kraftigt mansdominerad och är det fortfarande, och det förhållandet bör förstås avspeglas i fördelningen. Och att tilldelas Nobelpriset för att man är kvinna (ursäkta ordvitsen!) är inte att tänka på! Priset ska ju belöna vetenskapliga framsteg oberoende av könstillhörighet. Alfred Nobel var tydlig på att priset ska ges för viktiga vetenskapliga upptäckter. Men jag accepterar inte att framstegen nästan undantagslöst skulle göras av enbart män. I forskarvärlden finns minst lika kompetenta kvinnor som i lika hög grad bidrar till framstegen. De ska erkännas på samma villkor.

Så vem bär skulden?

Samhället (eller tidsandan):
Den allmänna stämningen i samhället påverkar hur man ser på forskning och forskare.
Lise Meitner var österrikisk medborgare med judisk härkomst. Hon arbetade i Tyskland på 1930-talet med ett ständigt hot om att bli motarbetad hängande över sig. När Tyskland annekterade Österrike-Ungern i Anschluss 1938 blev situationen ohållbar. Otto Hahn hjälpte henne att fly till Sverige och de fortsatte samarbeta brevledes.
Jocelyn Bell-Burnell är aktiv kväkare och har alltid hävdat att tro och vetenskap går att förena. Det går stick i stäv med upplysningstidens allmänna uppfattning om att de två utesluter varandra. Arbetet med avhandlingen gjordes i början av 1970-talet.

Forskarna själva: Forskarvärlden är full av intriger och positionsbevakning för att säkerställa att man som forskare får de resurser man behöver för sin forskning.
Otto Hahn hade inte kunnat nämna Lise Meitner i sin Nobelföreläsning. Hans forskarkarriär hade tagit slut direkt. Hon blev naturligtvis besviken men förstod situationen efter hand. De förblev vänner livet ut.
Anthony Hewish fick tillsammans med kollegan Martin Ryle Nobelpriset i fysik 1974. De nämnde inte heller Jocelyn Bells banbrytande insatser för förståelsen av pulsar-fenomenet. Ingen vet varför. Mycket stark kritik framfördes redan 1974 mot att hon inte fick del av priset och kritiken fortsätter än idag.

Nobelkommittéerna: I början av 1900-talet gavs Nobelprisen inom ett år efter upptäckten. Numera dröjer det ofta flera decennier innan en upptäckt belönas. Det är troligen ett utslag av att man är rädd för att ”göra fel”.
Lise Meitner nominerades ett flertal gånger. Oftast nominerad av Otto Hahn själv.  Han visade därmed att han ville ge Lise Meitner upprättelse. Även Albert Einstein skrev till Nobelkommittén och förordade henne. Det hjälpte inte. Kommittén motiverade sin vägran med att det inte går att ge Nobelpriset två gånger för samma upptäckt.
Jocelyn Bell-Burnell lever fortfarande. Hon har fått mängder med andra utmärkelser och är adlad i Storbritannien. Hewish och Ryle har inte kommenterat varför de utelämnade henne, och Nobelkommitén har heller inte motiverat varför hon inte ansågs ingå i forskarteamet. Protokollen blir offentliga 2024.

I Nobelprissammanhang finns många faktorer som gör att kvinnor riskerar missgynnas. Min uppfattning är att Nobelkommittéerna på eget initiativ ska lyfta fram även de forskare som av olika skäl hålls i bakgrunden. Det håller inte att stelbent hänvisa till att namnen inte formellt sänts till Nobelkommittén. Regeländringar har gjorts förr och kan göras igen. Lise Meitner och Jocelyn Bell-Burnell är tydliga exempel på hur fel det kan bli. Båda dessa kvinnor borde ha fått sina Nobelpris.

signeratfjaderpenna

 

 

 

//Father McKenzie

Illis quorum meruere labores. (“Åt dem vilkas mödor förtjänat det”)
[Sextus Propertius]

Lämna kommentar (3 st) Dela inlägget:

Var finns empatin i landet mellanmjölk?

Mrs X är 80-talisten som brinner för mänskliga rättigheter, jämställdhet och antirasism.  Hon räds inte de hetaste ämnena och skriver så tangenterna glöder om ämnen som berör på djupet. Hon är mamman som vill ge sina barn, och andras, hundra möjligheter istället för få. Denna veckan frågar sig Mrs X var empatin för flyktingbarnen finns i landet mellanmjölk.

 

Jag har precis lagt mig tillrätta i soffan, ska strax börja bläddra bland alla kanaler på TV’n. Ska bara kolla Facebook först. Scrollar igenom nyhetsflödet lite snabbt, sådär som man ofta gör flera gånger varje dag. Blicken fastnar på ett inlägg, fyra bilder. Fyra barn, vart och ett av dem liggandes på stranden, precis vid vattnet. Bilderna är mörka, troligen tagna på kvällen/natten.

Barnens färgglada kläder, på livlösa kroppar. 2-6 år gamla. Det knyter sig i magen och jag får känslor i kroppen som är svåra att beskriva. En månad tidigare har jag skrivit på ett upprop: “inget barn ska dö på Medelhavet”. Nu har det hänt. Igen.

På ovanvåningen sover min 4-åring. Nyss nattad med saga och sång. I sin egen varma säng, i vårt medelsvensson-hus, i landet mellanmjölk. I trygghet. Något brister inom mig, jag har svårt att somna. Ångest. Förtvivlan. Empati.

Bara ett par dagar senare kommer bilden på lille Alan Kurdi, även han uppspolad på en strand. Den sprids som en löpeld och öppnar svenskarnas hjärtan för barnen. Flyktingbarnen.
Samma dag ser jag hur en man på Facebook, pappa till barn i samma ålder som Alan, sprider SD-propaganda om att “hjälpa på plats” “vi kan inte ta hit dem” om “muslimer som våldtar och kriminalitet som ökar”. Jag mår illa. På riktigt. Han är långtifrån ensam. Tyvärr. Ser han inte? Ser han inte vad som händer? Var är empatin?
Tänk om det vore dina barn? Skulle du stanna kvar i Syrien? Eller skulle du göra allt i din makt för att fly, ge dina barn en chans. Var är empatin?
Hur kan man inte bli berörd av Alans, och många andra barns öde?

Bilderna från stängslen. Ungern. Tårgas sprutas mot spädbarn i sina utmattade föräldrars armar. Ni får inte komma hit, ge er iväg. Ändå, samma visa. Var är empatin?
“Vi måste ta hand om våra egna” “vi har inte råd” “de har mobiltelefoner, kolla vad rika de är”. De flyr inte från fattigdom! De flyr från krig och terror!
Barnen och deras familjer når Sverige, äntligen trygghet. Nej, asylboendena attackeras, bränns ner. Människorna hotas, spottas på. Var är empatin?

Många som hatar dessa barn och deras föräldrar, har egna barn. Det finns många ord att beskriva detta, ett av dem är: “rasism”. Men det vill de inte själva kännas vid. De är “Sverigevänner” som inte känner empati för barn födda utanför landet mellanmjölk. Själva bryr de sig plötsligt om hemlösa, “sina egna”, och skyller allt på “PK-eliten”.
“Öppna dina ögon”! Skriver de till mig. Mina ögon är öppna, jag ser barnen.

Jag nattar återigen min 4-åring, med saga och sång, känner stor tacksamhet och kärlek, men också sorg för de barn som somnar rädda och kalla, både i landet mellanmjölk och utanför.
Fb-mannen nattar också barn, men jag betvivlar att han ägnar flyktingbarnen en enda tanke.
Det finns ingenting som skrämmer mig mer än människor med brist på empati. Ingenting.
Öppna era hjärtan.

Men det får man väl inte säga i det här landet längre.signeratfjaderpenna

 

//Mrs X

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Dags att stänga butiken!

Likt en pastor som predikar för döva öron mässar den vise och kontroversielle Father McKenzie om både högt och lågt under sin visitation på Signerat. Du kan denna vecka ta del av några väl valda visdomsord om människans och samhällets behov av vila.

 

Vi borde återinföra söndagsstängt i affärerna! Allmänt söndagsöppet är onödigt. Det vore bättre att använda tiden för vila och rekreation för både kropp och själ. Allt som behövs är lite bättre planering.

Rytmen i tillvaron

Naturen förser oss med rytm i tillvaron. Solen ger både årsrytmen och dygnsrytmen. Månen ger månadsrytmen.

Naturen är nu på väg in i vintervilan. Även människan behöver vila. Det behöver samhället som helhet också. Samhället är inget annat än många människor tillsammans. Och människan som är en intelligent varelse borde kunna planera bättre!

Ända sedan antiken har man vetat att människan lika väl som naturen behöver vila mellan arbetsperioderna. Liksom året har fyra perioder delades månvarvet upp i fyra perioder. Det blev sjudagarsveckan som visade sig passa det mänskliga behovet bäst. Det har gjorts försök med andra veckolängder. Romarna hade åtta dagar i sin vecka. Dåvarande Sovjet provade en vecka med fem dagar. Under franska revolutionen infördes en tiodagarsvecka. Alla dessa varianter har övergivits och sjudagarsveckan används i så gott som alla kulturer och samhällen. Den passar helt enkelt bäst för den mänskliga rytmen.

Alla småbarnsföräldrar vet vad man kan drabbas av om rytmen störs. Man blir först trött, sedan irriterad och om det pågår länge kan man bli både arg och aggressiv. Jag tror att samhället drabbas av samma sak när rytmen störs. Tyvärr har vi skapat en onödig störning själva genom att vi låter samhället fortsätta gå på högvarv även under viloperioden. Söndagsöppet är en del i det dramat.

Varje period – vare sig den är en dag, en vecka eller ett år – rymmer en aktiv del och en lugnare del. Man behöver ha en period för att lugna ner tempot och hämta andan. När du sover är alla kroppens funktioner avstängda utom de som är direkt livsnödvändiga som puls och andning, men båda går ner i viloläge.  Samhället behöver på samma sätt vila regelbundet och stänga ner alla funktioner som inte är direkt livsnödvändiga. De allra flesta affärer kan utan problem vara stängda på vilodagen.

”Tänk på vilodagen så att du helgar den”

En dag i veckan bör alltså vara vilodag. Det betyder inte att man måste sitta stilla och göra ingenting, utan meningen är att koppla av och göra något annat än det man gör under de andra dagarna i veckan. Man behöver vila från vardagen. Vilken veckodag man väljer är mindre viktigt, bara man väljer någon.

Hela västvärldens samhällsbyggnad och kultur står på kristen grund, där söndagen är utpekad som vilodag. Både den enskilda människan och det gemensamma kollektivet hämtar kraft under vilan. Det finns naturligtvis funktioner som måste fungera även på söndagen som t ex sjukvård, räddningstjänst och delar av transportsystemet. Men för det stora flertalet är söndagen ett lämpligt val eftersom en gemensam vilodag innebär att man också får en vilodag för hela samhället ”på köpet”.

I vår sekulariserade tid har vi glömt bort betydelsen av vilodagen. Vilodagen är en markering av rytmen i tillvaron, ungefär som en metronom håller takten åt musiker. När samhället tappar rytmen börjar allt fler gå i otakt med varandra. Då ökar irritationen som så småningom övergår i ilska och aggressioner om det får fortgå för länge. Jag tror att det här är en av orsakerna till den frustration som vi dagligen kan läsa om i tidningarna.

Var rädd om resurserna

Vi har vant oss vid att samhället är aktivt även på vilodagen. Affärerna är öppna nästan jämt så vi behöver inte planera i förväg. Det är en falsk trygghet. Den dag vi plötsligt står utan möjlighet till daglig försörjning har vi tappat bort förmågan att klara uppehället med sinande resurser. Utan planering kommer vi att börja slarva med hushållningen och därmed också ekonomin. Din egen resursplanering blir kortsiktig och samhällets resursanvändning suboptimal. Det totala handlandet ökar inte för att affärerna har söndagsöppet. Och det anställs inte fler för att kunna ha söndagsöppet konstaterade Handels redan 2003. I stället läggs arbetspassen ut glesare över veckan. De som arbetar i affären får då svårare att underhålla sitt sociala liv. Man arbetar sällan men är aldrig ledig. På sikt är det skadligt och riskerar leda till ökat antal långtidssjukskrivningar. Det i sin tur kostar pengar för både individen och samhället.

Man behöver inte handla på söndagen. Det räcker med lite mer planering under veckan för att klara en vilodag. Till dig som invänder att man inte har tid att planera i veckan och därför måste ha söndagsöppet vill jag säga: du behöver verkligen ha en vilodag!

Vi behöver bryta den rotlöshet som utvecklats och återställa rytmen i samhället. Låt oss bygga på de värderingar som vi alla egentligen är uppfostrade med.

Det är dags att stänga butiken!

signeratfjaderpenna

//Father McKenzie

Acti labores iusundi (“Efter avslutat arbete är vilan angenäm”)
[Cicero]

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Avveckla sakfrågepartier som inte är långsiktiga alternativ

I Ideologens demokratiska utopi är alla med rösträtt väl insatta i partiprogrammen och vet vad de röstar på när de går till vallokalen.
Enligt Ideologen är det en rättighet att få rösta men det är också medborgarens skyldighet att vara påläst, annars bör man helt enkelt hålla truten.
Med full respekt för allas rätt att tycka olika är nackdelen med en demokrati att även korkade människor har rätt att bestämma.
Under Signerat kan du denna vecka ta del av vad Ideologen anser om sakfrågepartier.

 

Nu satte säkert ett par av Er läsare kaffet i fel strupe, men om ni läser hela min text så kommer ni förstå vad rubriken syftar till.

Syftet med bildandet av Miljöpartiet år 1985 var att uppnå en medvetenhet och hänsyn till miljöfrågorna inom det politiska arbetet. Birger Schlaug, som verkade i ledningen för Miljöpartiet under 11 år, konstaterade nyligen att syftet är uppnått. Med andra ord så finns inte längre partiets grund kvar då samtliga politiska diskussioner, nationellt och internationellt, omfattar en hållbar miljöaspekt. Tack Miljöpartiet!
Det är dags att avveckla partiet och ingå som en del i den socialistiska rörelsen officiellt. Det är ingen nyhet att partiet sedan 2004 haft som ambition att ingå i en regering tillsammans med Socialdemokraterna, men även detta mål är sedan 2014 uppnått.

Syftet med bildandet av Piratpartiet år 2006 var att påvisa möjligheterna till informationsdelning mellan individer, utan att begränsas av rättighetsbegränsningar och upphovsrätt. Partiet satte fingret på ett område som den tekniska utvecklingen skapat men där lagstiftningen var kraftigt förlegad. Debatten som partiet skapade var en starkt bidragande faktor till att digitaliseringen kom upp på agendan inom offentlig ledning. Tack Piratpartiet!
Det är dags att avveckla partiet och ingå som en del i den liberalistiska rörelsen fullt ut.

Syftet med bildandet av Junilistan år 2004 var att begränsa EU roll som överstatligt maktcentrum. Efter den svenska folkomröstningen 2003 kring ett svenskt medlemskap i den europeiska valutaunionen (m.a.o. införande av euro som valuta i Sverige), som resulterade i ett nej, så fanns en debatt kring hur EU skulle komma att utvecklas till en federation. För att bibehålla den svenska självbestämmanderätten så verkade Junilistan för att begränsa, och om möjligt minska, EU möjlighet att bestämma över suveräna stater. Debatten skapade en medvetenhet kring hur EU utvecklats både som form och i antalet medlemmar sedan Sveriges inträde år 1995. Tack Junilistan!
Partiet avvecklades egentligen 2010 efter att partiledaren hastigt avlidit, men partiet återupptogs inför riksdagsvalet 2014. Dags att avveckla partiet, igen, och ingå som en del i den liberalistiska rörelsen fullt ut.

Syftet med bildandet av Feministiskt initiativ år 2005 var att utgöra den verkande kraften för feminism och mot diskriminering. Partiet verkar inom ett område där det fortfarande finns stora utvecklingsbehov i dagens samhälle. Under 2007 föreslog partiets styrelse att de inte skulle ställa upp i val utan verka, partiöverskridande, som en feministisk folkrörelse. Under 2008 meddelades dock att partiet skulle kandidera i allmänna val. Medvetenheten i dagens politik kring feminismen ska vi tacka Feministiskt initiativ för särskilt. Tack Fi!
Partiet bör redan nu planera för den dagen då feminismen ingår som en naturlig del i den politiska debatten och då avveckla partiet och ingå i den socialistiska rörelsen fullt ut.

Syftet med bildandet av Sverigedemokraterna år 1988 var att bilda en gemensam politisk del ur nationalistiska och protektionistiska rörelser. Partiet omgärdades av skandaler, brottslighet och rasistiska aktioner men lyckades skapa en debatt kring invandring. Idag är det svenska samhället ånyo tydligt medvetna om samhällets påfrestningar under en tid med många personer som söker finna en fristad i Sverige, och debatten kring hantering av flyktingar och migration hanteras av samtliga partier. Tack Sverigedemokraterna!
Det är dags att avveckla partiet och ingå i den marxistiska rörelsen eller officiellt utgöra partiet för den fascistiska rörelsen fullt ut.

Sakfrågor engagerar och förblindar. De frågor som vi kan relatera till kommer vi skapa oss en uppfattning kring, baserad på våra tidigare erfarenheter och kunskaper som individer. Det gäller dock att vi förstår den ideologiska grunden för att inte fastna i sakfrågan.
Läs lite om några av de grundläggande ideologierna; Liberalism (inte att förväxla med att vara liberal), Marxism, Anarkism och Fascism. Snart kommer du inse att det inte finns så många egentliga partier att skapa och att de flesta redan är skapade. Du kommer snart även att inse att Vänster-Höger är helt fel skala för att påvisa partiernas placering i relation till varandra.

Välj den ideologi som passar Dig. Välj det parti som följer den ideologin. Avveckla sakfrågepartier som inte är långsiktiga alternativ för ett politiskt stabilt Sverige. Ett fåtal partier ger en bättre riksdag, vilket ger en stabilare styrning.

 

signeratfjaderpenna

//Ideologen

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

MAKT och Ansvar

Likt en pastor som predikar för döva öron mässar den vise och kontroversielle Father McKenzie om både högt och lågt under sin visitation på Signerat. Du kan denna vecka ta del av några väl valda visdomsord om MAKT och Ansvar.

 

Grattis alla på maqt.se! Den här portalen fyller ett behov.

Maqt. MAKT. Smaka på ordet. Visst har det en viss lockelse!?

Vad är makt egentligen? Varifrån kommer makt? Hur får jag makt? Och varför? Vad innebär det att ha makt?
Jag funderar som du förstår lite om begreppet makt.

Makt är ett socialt begrepp. Utan makt skulle de flesta sociala grupper braka samman ganska snart. Och inom gruppen är makten fördelad genom överenskommelser. Makt är bra. Den skapar ordning i socialt kaos och rangordnar individerna efter hur de är beroende av varandra. Makt är relativ. Den förutsätter att det är minst två inblandade – den ena som i något avseende är beroende av den andra. Makt är begränsad. Den gäller bara för beroendet.

Låt mig ta ett exempel: familjen. Genom att studera det lilla formatet kan man ibland förstå vad som händer i det större sammanhanget. Barnet är helt beroende av sina föräldrar. Föräldrarna har närmast oinskränkt makt över barnet. Det är inget negativt i det, tvärtom! Det är en nödvändighet. Barnet vet att föräldrarna har makten. Kanske inte intellektuellt, men det vet inom sig och accepterar det. Barnet gör som föräldrarna bestämmer. Nåja, åtminstone oftast. I trotsåldern pågår en kamp om herraväldet. Barnet frigör sig från en del av beroendet, eller om man ser det så: tar tillbaka en del av makten.

Med makt följer ansvar. Föräldrarna har ansvar för sitt barn. Det är för de allra flesta fullständigt otänkbart att missbruka maktpositionen mot sitt barn. Makten används för att hjälpa barnet att tryggt växa upp och bli en självständig individ med kraft och förmåga att leva på egen hand. Detsamma gäller för alla sammanhang. Den som har makten har ett ansvar för att de som är beroende kan växa. Visst finns det föräldrar som missbrukar sin makt. De visar tydligt att de inte kan hantera makt i ett större sammanhang heller och borde egentligen vara diskvalificerade för andra maktpositioner.

Makt är ett lån. Vi ger den till den som förklarar sig villig att ta ansvar för gruppen. Tränaren får makt att bestämma om hur träningen ska skötas och vilka som får vara med i laget när det är match. Läraren får makt över barnets utbildning. Politiker får makt att ta beslut som påverkar hela samhället. Det är inte alltid vi som individer håller med men som kollektiv fogar vi oss ändå. Tränarens laguttagning kan ifrågasättas, lärarens pedagogik passar inte alla och den politiska oenigheten gör att diskussionen fortsätter.

Vi ger frivilligt makten till andra för att själva slippa ansvaret för gruppen. I gruppen innebär det att vi väljer en eller flera ledare. Att ha en ledare är en överlevnadsinstinkt i gruppen och ett nödvändigt villkor för att gruppen ska kunna utvecklas. Utan ledare uppstår anarki. Den ledare som utses måste i sin tur inse att makten nu lånats ut för förvaltning till gruppens bästa och att det är ledarens ansvar att få gruppen att växa. I den lilla familjen är det lätt att se det förhållandet, men i större sammanhang blir det mycket svårare.

Att ta ansvar för sitt barn är naturligt. Man står i väldigt nära relation till barnet. Har man en nära relation är det inte svårt att axla ansvaret. Det är när relationsavståndet ökar som det är lätt att dölja de beroende i någon form av generalisering. De kan kallas “fotbollslaget”, “arbetskamraterna”, “grannarna”, “lantisarna”, “invandrare”, “kvinnor”… ju större grupp desto mer svepande beskrivning och därmed ökat socialt avstånd. Men vad värre är: ju större socialt avstånd desto svårare är det att inse att man fortfarande har ansvar för gruppen! Somliga använder generalisering för att smita undan ansvaret.

Tar man inte sitt ansvar så har man genast börjat missbruka makten.

Naturligtvis kan någon med våld eller andra påtryckningsmedel försöka ta makten även om det sker i strid med gruppens vilja. I längden fungerar inte det. Historien är full av exempel på män – det är oftast män – som fått betala dyrt för att ha missbrukat den makt de tagit. När de inte levt upp till sitt ansvar har de beroende till sist tagit tillbaka makten. I många fall har kostnaden i form av spillda liv och mänskligt lidande varit omfattande och det kan ha tagit lång tid.

“All makt utgår från folket” heter det i Regeringsformen. Det tål att tänka på. Politiker av alla färger har makten till låns. Det borde stämma till en viss ödmjukhet inför det förtroende de fått.

 

signeratfjaderpenna

                           //Father McKenzie

Iniqua nunquam regna perpetuo manent (”Stränga härskare regerar inte länge”)
[Lucius Annaeus Seneca]

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Vem har rätt att välkomna flyktingar?

Med bara några familjefoton kom hon som 8-åring till Sverige med sina föräldrar och lillebror. Idag är hon svensk medborgare, mamma och en framgångsrik företagare. På Signerat kan du denna vecka läsa en färgstark kvinnas reflektioner över flyktingkrisen.

Jag vill påbörja denna inlägg med att berätta att jag är flykting och kom till Sverige som flykting 1989. Jag var då åtta år och tänker ofta på mig själv och min familj när jag ser varje inlägg om flyktingvågen som går via Europa just nu. Vi hade turen som fick våra papper färdiga redan i vårt hemland och hade fripassage genom Europa ända till Sverige. Men visst minns jag rädslan, förvirringen och känslan av att vara vilsen och rädslan i mina föräldrars ögon på tågstationen i Berlin när vi skulle byta tåg. Jag minns att våra två resväskor innehöll BARA några familjefoton och kläder för mig och min då sexårige bror. Mina föräldrars berättelse om dessa kommande dagar i det land som kallas Sverige är ett helt inlägg för sig själv.

Flera år nu har alla partier förutom SD anklagats över att ingen tar tag i Sveriges flyktingpolitik och integrationspolitik. Jag kan hålla med men tro mig jag förstår dem. Jag sitter själv på en stol där jag ofta får stå för en hel del av vår kommuns utmaningar gällande integrationsfrågor. Kommer aldrig glömma när en väletablerad entreprenör vände sig enbart mot mig av femton beslutsfattare och ställde frågan: ” Hur löser vi integrations problemen ?” Mitt svar var att om det bara ligger på mina axlar så är vi dömda att förlora utmaningen. Märk att jag skriver utmaning inte problem för det är precis det både flyktingpolitiken och integrationspolitiken är.

Utmaningarna vi bemöts gällande integrationsarbetet är inte lätta eller få. Vi kommer inte ha EN gyllene lösning. Vi behandlar invandrarna som en homogen grupp. Vi är så olika, från så olika länder, innehar så många religioner, kulturer och traditioner. Vi har så mycket att göra och det enda vår regering lyckas med är att dela upp oss i tre grupper! Nyanlända invandrare, invandrare i etableringen och etablerade invandrare… Med den innovationsnivå Sverige håller så undrar jag hur man inte kan lösa denna utmaning. Vi kan liksom åka till månen men vi kan inte hantera när vi förflyttar oss mellan länder! Men sanningen är att den har så många svar att ingen politiker vågar uttala sig.

Flyktingpolitiken är lättare. ”Låt dem komma vi har råd med att ta emot X antal stycken.” Enkelt och bra i landet lagom och vi ställer redan där in oss för att förvara dessa människor istället för att hjälp dem flyga. Mitt svar till Sveriges integrationsutmaningar är att integrera lika mycket på fritiden som på jobbet. Första gången jag var på kräftskiva var för tre år sen och jag är en etablerad invandrare, företagare och vissa säger t o m att jag är svensk. Jag är inte svensk men jag är svensk medborgare.

Nu i flyktingkrisen tog jag och en väninna kontakt med Röda Korset för att se hur vi kan få tag på fripassage tillstånd för att sedan åka ner med buss för att hämta hit flyktingar. När jag började prata om detta både på min arbetsplats, med andra företagarkollegor och grannar så blev de tysta. Jag tänkte att de blev tysta för att det var ett stort uppdrag vi hade tagit på oss men när helgen kom och vinet kom fick jag veta vad som låg bakom. Hur kunde jag som flykting ta mig friheten att ta hit fler flyktingar till DERAS land? DE kunde ju inte ta hand om dem…

Jag är företagsledare och är involverad i flertal företag idag. Jag räknade på hur mycket i sociala avgifter och skatter jag på ett eller annat sätt tryckte på betala knappen för. Ca 450 000 kr / månaden och då är Sveriges momsintäkter inte räknade på den omsättning som företagen genererar. Ok, jag kan t o m köpa att dessa människor inte vet om detta, vilket de gör. När ska infödda svenskar se mig jämställd som svensk medborgare fast jag har en annan religion, utseende, kultur och annan bakgrund? Som invandrare blir jag ofta diskriminerad, mer nu än för tio år sedan men sen när ska min medmänsklighet också diskrimineras?

 

signeratfjaderpenna

 

 

 

 

//flykting, svensk medborgare, företagare, mamma

Lämna kommentar Dela inlägget: