När december kommer känns det som om julutgifterna är räddade

Det är något visst med Sverige.
Här blir det “nyheter” när grädden kommer från Österrike (även om det är närmare dit för oss sydbor än vad det är till Norrland och kossorna går fritt lika mycket i Tyrolen), samtidigt som vi handlar i matbutiker fyllt av ICAs egna sortiment som blir allt mer smaklöst och känns mer kopierat än vad japanska bilar en gång var. Under julsäsongen fylls våra sociala medier med bilder av “perfekta vardagsrum” i stilrent vitt med perfekta brinnande ljus, men tillsynes utan glada människor som kopplar av och mår bra. Julstressen är här för många, där ytan känns mycket viktigare än gemenskapen. Ikeakatalogkänslan sprids likt mygg på sommaren.

Klappköpen vill aldrig ta slut i vår västerländska och kommersiella värld. På radion till mataffären idag gick det reklam om hur man lånar pengar snabbt och effektivt och slipper betala ränta under ett par månader. Det är tragiskt att folk lånar pengar och sätter sig i skuld för att ge bort presenter till andra. Framför mig ser jag genast lyxkonsumenten som inte klarar av att ge något enklare till sina vänner och familj och hur tragisk han är som individ. Ungefär som man ofta ser en medeltjock herre drickandes öl i baren på flygplatsen när alla sitter och väntar på honom i det nu försenade flygplanet.

Men allt är inte som det verkar. För bakom mina fördomar finns säkert den ensamstående som känner sig tvingad att försöka ge sina barn ett paket de också – men där de ekonomiska resurserna saknas. Det “lyxiga” lånet jag ser framfår mig blir plötsligt på något sätt “räddaren i nöden”.
Det är på något sätt ett lyxproblem att tycka att lyxlån är onödiga. De som säger så är ofta de som har de ekonomiska musklerna för att klara sig hyggligt och bra, även om de kanske inte “lyxar till det”. Men den förmånen har inte alla och i många familjer är det extra finansiellt knapert vid jul. Alla föräldrar vill säkert få se glädjen när barnen öppnar sina paket och sprudlar av glädje på denna, för dem, årets största dag.

I Italien har man insett detta “problem” sedan länge och har därmed gjort vad man kan för att på bästa sätt göra förutsättningarna bättre vid jul. Arbetsgivare erbjuder inte så många förmåner som en svensk är van vid. Här blir det inget gratis kaffe, det blir ingen frukt, det är inga utvecklingssamtal, inga lönesamtal, ingen julfest, inget träningskort och här finns inga pengar för VAB. Men när december kommer så känns det som om julutgifterna är räddade.

Man får en extra månadslön den 15 december så att man i god tid hinner handla julklappar (i själva verket delar man årslönen på 13 istället för på 12). Jag fick 180 EUR, motsvarande 1800 kr i presentkort till bättre affärer för att köpa julklappar till familjen, 20 st matkuponger värda 10 EUR styck, dvs ca 2000 kr till mat och 30 kg i mat av den absolut bästa kvalitén till julbordet (i princip allt man behöver)
Men kanske bäst – i det stolta katolska landet – kommer familjen alltid främst, och här får man garanterat julledigt – om man vill ha det.

Jag tycker detta är en bra tradition och ett bra sätt att tillse att så många som möjligt får möjligheten att känna att julen blir familjär och högtidlig. Detta är självklart något jag egentligen “tvångssparar” till, ungefär som när jag får tillbaka på skatten, men precis som när skattepengarna kommer in på kontot precis innan midsommar så känns det lite som en angenäm bonus.

För mig är årets bästa julklapp att jag fortfarande har hälsan med mig, och att jag får vara med familjen. Och i skrivande stund har jag precis packat ner 500 riksdaler till den lilla mannen i vår familj som säkert kommer få mycket julklappar av alla hans vänner och familj. Men de 500 skattade pengarna är egentligen inte till honom, utan han skall få glädjen att ge bort dem till ett ändamål han själv väljer. En idé jag snappade upp av en bekant. Nu får vi se vad som egentligen är viktigast. Miljön, barn i krig, isbjörnar som svälter eller den lokala stadsmissionen.

Jag tror faktiskt att det är både en nyttig present och något som kommer att göra honom glad. För ett gott hjärta det har han och att utmana hans hjärnkontor är alltid tacksamt. Jag ser fram emot diskussionerna var pengarna gör mest nytta, enligt honom, och sedan se glädjen när gåvan ges.

God Jul!      signerat penna// Världen Som Arbetsfält

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *