Jag gör slut med TV-kanaler

Det finns en del verkligheter som är så långt ifrån vad jag förstår är begripligt att jag förundras, fast det händer ganska ofta och tillhör någon typ av vardag. Just nu är det exempelvis bråk om ett avtal mellan Telenor som via sina distributionskanaler inte längre sänder “Discovery Networks” där Kanal5 och Kanal9 ingår. Man kommer helt enkelt inte överens om ett nytt kontrakt gällande sändningsrättigheter. Så långt är allt helt normalt – man kan inte alltid vara överens och vill en avtalspart höja priset – ja då ligger det lite på deras ansvar att det kanske blir konflikt. Alla är inte beredda att betala mer, oavsett om man får något typ av mervärde.
Det jag finner märkligt är hur massmedia älskar att skriva om denna lilla konflikt – till den grad att kriget i Syrien känns mycket mindre viktigt. Man intervjuar den ena parten, sen den andra, och så gottar man sig i var de olika parterna står och bygger upp en konflikt som kanske inte ens fanns från början. Än märkligare är det hur en del tv-konsumenter, om det nu är sant, ringer ner “kundtjänst” hos de Telenor-ägda bolagen för att, hör och häpna, dessa sofftittarna har blivit av med några tv-kanaler.

“Katastrof”.

Att man kan vara så intresserad av tv-kanaler generellt, men av Sofias Änglar och b-kändisarna Filip och Fredrik specifikt, är för mig en gåta jag aldrig kommer finna en lösning på. Likt de som får en klurig gåta högst uppe i tornet i ett av de sämsta programmen år 2016 – “Fångarna på Fortet” – står jag där med munnen öppet och funderar länge och väl, men känner mig vilse och saknar svar.
I min värld är tv-mediet via så kallade “tv-kanaler” dött, och det var länge sedan jag tog fram en tryckt version av en kvällstidning och cirklade in hur kvällen skulle se ut längst bak där dagens tv-program presenterades i flera lodräta kolumner. Jag antar dock, baserat på nuvarande “hysteri” att det fortfarande finns sådana “grott-människor”. Hemma i Italien står en fin Samsung av nyare sort, men förutom något enstaka barnprogram som sonen tittat på är skärmen alltid svart och denna koreanska skärm avstängd.
När jag kom hem till min stad för några veckor sedan så hade min fru möblerat om. Hon har finess och stil vad gäller hemmet och när jag kom hem visade sig att den så kallade “tv-soffan” numera befann sig i ett rum där det inte fanns någon TV. Istället var soffan nu beskaffad med lite bättre eluttag i närheten så familjen kunde sitta där allihopa och ladda datorer, paddor och mobiler. TV:n stod kvar i vardagsrummet tillsammans med två fåtöljer för någon speciell kväll, men större delen av ytan användes nu till det jag personligen tycker är viktigast, nämligen ett bra matbord för familjekvällarna där man möts och umgås, ansikte mot ansikte, utan vare sig tv eller laddare till datorn.

Jag har själv programpaket, galet nog, av både Canal Digital och Viasat beroende på vilken fastighet det rör sig om. Det har blivit dags att ta stå för min ståndpunkt och stänga av eländet. För pengarna som kommer återföras till hushållskassan kan vi varje månad se till att sonen har “mer surf” istället och lyxa till vår vardag med bättre mat till middagsbordet. För mig känns det som ett givet val år 2016. Vill vi se en film finns alltid Netflix eller en gammal BluRay skiva hemma. När vi väl hamnat i den gamla “tv-soffan” sent på kvällarna har vi aldrig haft energi att se en hel film ändå. Och att titta på “sport” på tv är verkligen inte vår grej.

Jag tackar ödmjukast Telenor och Discovery Networks för att ni fick mig att agera.

signerat penna

// Världen Som Arbetsfält

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *