Ett bilfritt samhälle – är det ett skämt?

Tiden går fort, inte bara för att det är drygt två månader kvar till Påsk och sommarstugan skall öppnas för säsongen, utan för att jag redan varit ett dygn i Sverige. Snart är det dags att lämna igen och flyga ner till ett betydligt varmare Rom och Italien.
Det är alltid skönt att komma hem till Sverige. Inte bara för att min kära fru håller till här med övriga kadetter i familjen, utan för att vi har en del saker som ibland saknas utrikes – särskilt i Kina. Frisk luft är nog den starkaste kandidaten till något som är riktigt bra med vårt just nu kylslagna Skandinavien.
Jag skall vara ärlig och säga att jag knöt handen i fickan när jag läste att någon miljötomte ville skapa ett nytt bilfritt samhälle i min stad, nu när staden växer – vilken idiot tänkte jag. Men när jag dragit det några varv till i huvudet så tänkte jag – man får ju köra bil i alla andra kvarter, så varför inte prova på detta. När tanken mognat hos mig så inser jag att alla idéer inte är dumma, men framför allt, jag gillar när saker provas förutsatt att de senare utvärderas ordentligt. Att prova nytt, tänka utanför boxen, är oftast rätt. Gör man inte det stannar ju hela utvecklingen upp. Och en av få saker jag faktiskt håller med MP om är hur härligt det är med frisk luft.

Att tänka så här lärde jag mig för övrigt i ett annat forum om just min stad där man avhandlade att ett fik i staden nu skulle tillåta att hundar fick komma med in i värmen och hålla matte och husse sällskap – och kanske få gotta i sig resterna givetvis. Kommentarfälten fylldes snabbt med påbud om hur bara lite hundhår kan göra att någon allergisk far illa, och så var huggandet igång. En listig kommentar från en annan var då, precis som min förra tanke, att om nu alla andra fik i staden är bra för allergiker så kan väl ett annat vara bra för hundägare. Vad är egentligen skadan – så länge det finns alternativ.
Det finns säkert för och nackdelar att tänka så här, men om vi nu skall tänka OLIKA, vara OLIKA och gilla MÅNGFALD, då måste vi ju också översätta det i praktiken och inte vara så linjära och rent ut sagt jäkligt tråkiga som svenskar ibland kan vara. “En slät kopp kaffe” är väl det mest svenska som finns om ni förstår vad jag menar.

Under dagen har jag så förutom att hantera de vanliga bestyren (ärenden) när man är hemma i Sverige mest träffat gamla kollegor. Alla väldigt goda människor som jag tycker mycket om och känner en tillhörighet till. Jag blir väldigt glad av att ses regelbundet och det stärker mig som person. En nyhet idag som gjorde mig väldigt lycklig inombords var att en tidigare kollega efter lite svårigheter fått ett nytt jobb efter att tvingats stå utanför den avlönade gemenskapen ett tag. Jag tror till och med att jag vågar använda frasen “att jag blev berörd”. Jag är så otroligt glad för hans skull och när jag lämnade lunchen där vi avnjutit Wallenbergare så drog jag snabbt slutsatsen att det är det bästa som hänt på hela veckan.

signerat penna

// Världen Som Arbetsfält 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *