Toalettrenlighet – är det sociala trycket starkare än själva syftet?

Redan i tidig ålder blev jag tydligt instruerad att tvätta mig om händerna ofta. Det var visst ett sätt att bli av med ”bakterier” och i övrigt ett hyfsat sätt att sköta sin egna kropp. Särskilt viktigt var det att tvätta händerna efter toalettbesök sas det, då mycket smittor lätt överförs i sådana anrättningar.
Min fru har sedan fått mig att gå ett steg längre. Så fort jag kommer hem, till ett hotell, eller vilken plats det nu kan vara efter en avslutad arbetsdag så byter jag alltid kläder. Slänger bort kläder som varit i kontakt med en extern omgivning, oavsett var, och ersätter med nya. Sedan fräschar jag till mig. Förutom att jag blir mer ”ren”, så minimerar jag också risken att bli utsatt för något elakt som kletat av sig är tanken. Ofta faller det sig naturligt då jag personligen använder arbetskläder på jobbet, och vardagskläder hemma. Receptet verkar inte heller störa varken mig eller min omgivning, och jag är ytterst sällan sjuk.

Mycket av ovan håller egentligen någon odiskutabel logik – men ibland tvekar jag på om denna väg i livet om handtvätt efter ett toalettbesök alltid är av godo, även om jag vanan trogen fortfarande gör det. Min gamla mormor envisades alltid med att man inte skulle bada en timme efter att man hade ätit middag, för annars kunde man drunkna av kramp minsann – men till dags datum har jag aldrig hört att någon drunknat direkt efter maten när de tar sig ett dopp i Östersjön. Men vem vet – kanske äter de bara inte middag eller så är alla duktiga simmare. Men troligen hade tanten fel.
Som kille har man viss utrustning för ”ettan” som kvinnor inte har – nämligen ett siktande föremål som man kan använda stående (en del siktar dock bättre än andra). När jag så besöker en offentlig toalett på en internationell flygplats och behöver göra ”ettan” har jag egentligen två val – om man inte intar PK inställningen att man skall ”sitta ner” – vilket kaffe-latte-papporna må göra hemma i sitt politiskt korrekta hus, men knappast gör i offentligen. Även PK-idéen har sina begränsningar.

Alternativ #1
Jag går till avsedd plats för händelsen, siktar, och lättar så på trycket. I detta ögonblicket vidrör jag mina egna kläder, och kanske själva utrustningen. Ibland kan man faktiskt göra hela förloppet utan att vidröra just det där som är mellan benen. Därefter så går jag till ett handfat där jag allt som oftast skall vidröra ett metallföremål, som hundratals har vidrört under dagen, för att få vatten att flöda i handfatet. Själva knappen ser sällan fräsch ut – den är lite rostig, lite vattnig, och ser inte direkt Ferrari-ny ut om man säger så. Med andra handen kanske jag även vidrör tvålbehållaren som ger mig en minimal dos av tvål, från tillverkaren som lämnade lägst pris på upphandlingen genom att erbjuda den mest utspädda produkten som egentligen mest löddrar.
När jag så tvättat händerna skall jag torka mig, oftast under varmluftstorkar som blåser runt allt möjligt i luften, och säkert råkar jag även vidröra själva torkmaskinen.
Lätt våt om händerna fortfarande, skall jag sedan ta i dörrhandtaget för att ta mig ut ur detta så viktiga och elementära rum för oss människor. Jag har vidrört flera attiraljer, tillsammans med många andra människor från hela världen med olika bakteriefloror, jag har blåst runt partiklar i luften, och jag skall nu intala mig att jag är ”ren” och att jag har gjort mänskligheten en tjänst och minimerat smittorisk.
Jag tvivlar.

Alternativ #2
Jag går återigen till avsedd plats, och försöker sikta utan att vidröra. Varken mig själv – eller något annat. Vid avslutad transaktion så återgår utrustning i förvaringsläge, och jag hoppar över hela tvättställ-momentet. Dörren öppnar jag, likt när jag gick in, med armbågen. För att komplettera kan jag eventuellt ha med mig handsprit eller en våtservett.
På förekommen anledning så börjar jag betvivla Alternativ nr 1 – eftersom offentliga toaletter nästan alltid är så jäkla äckliga rent ut sagt. Alla konventioner och sociala regler finns liksom inte på offentliga toaletter – utan här är alla grisar. Jag vet inte varför mänskligheten inte kan hantera detta snyggt och sansat, och varför dessa platser ofta är så enormt dåligt designade från ett hälsoperspektiv. Varför kan inte vattnet t ex alltid starta genom en fungerande sensor eller en pedal som man sköter med foten?

Precis som jag sedan länge omvärderat mormors rekommendation om att inte bada på en timme efter att man har ätit mat, så tror jag minsann att Alternativ #2 snart är för mig. Detta med hänsyn till min egna hälsa, och för den delen även andras.
Men – grupptrycket och min blick riktad mot golvet när jag ”hoppar över” tvättstället kommer plåga mig så mycket att jag skäms. För så gör man bara inte. Det är givetvis mycket bättre att dela med sig av allt som vidrört händerna, dra runt skit i luften, och låtsas som ingenting. Det sociala trycket är starkare än själva syftet.
Med avsikt – så har jag inte hanterat ”tvåan” – då ovan argumentation inte är lika stark för detta så viktiga release-moment en gång om dagen (om man har tur).
En del gör ju sub-releaser konstant.signerat penna

 

// Världen Som Arbetsfält

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud