I en självklar värld

Vi välkomnar mannen med Världen Som Arbetsfält till Signerat!

”Enligt min fru har mitt röda hårsvall börjat skifta mot det gråa hållet, något som säger mer om hennes färgblindhet än min ålder. När du tar cykeln till jobbet, miljövän som du är, så tar jag istället en Airbus mot en ny plats i världen, och där i ligger nog den största skillnaden mellan ditt och mitt jobb. Med en rak ton, och utan att vara rädd för att stöta mig med någon annan, så presenterar jag mina tankar från vardagen på ett lekfullt sätt och med lite inslag av ironi, personliga upplevelser och en högst personlig sanning. Häng med på resan! ”

 

Det sker ofta i slutet, men så plötsligt står tränaren där med en skylt och håller upp nr 11. Ibland tar nr 11 emot det med en deppig min och utstrålning, besviken att hamna på bänken trots en kanske god insats. Ibland ler han, får publikens tacksamma applåder när han joggar ut mot kanten till den väntande vattenflaskan. Det är två olika reaktioner på den där skylten, med nr 11 på – men de har en gemensam nämnare.
Oavsett vad spelaren tycker, så lämnar han så planen och lämnar väg för någon annan. För spelaren är det lagets bästa som är det viktiga, och en skriven regel, och en sund praxis är att man lämnar när kapaciteten inte längre finns kvar. När energin försvunnit eller man har trampat snett.

Det är fantastiskt hur vi i Sverige ser upp till idrottsmän. Tjänar man pengar på business likt Stefan Persson som anställer tiotusentals runt om i världen, eller kanske Stenbeck som möjligen var mer vild privat är man ofta fienden för ”arbetarna”, medan om man är Zlatan och skjuter en boll i mål för ett fotbollslag i Frankrike, då är man en nationalhjälte. En av de stora som är värd allt gott. Rikedom som glädje.

Vi har nu ett skadeskjutet fackförbund som inte längre lever som man predikar. Jag vågar gissa att man efter att ha varit i organisationstoppen ett tag inte längre umgås med de man en gång skulle representera, förutom på en planerad resa förstås där man redan har en slutsats som man vill leda i bevis. Ungefär som när vår kommunikationsminister vill meddela att det här med tågkommunikationer i Öresundsregionen visst fungerar bra trots ID kontroller. En slutsats som är lätt att dra kl 11 en vardag i förstaklass. För inte stod hon på den iskalla perrongen när solen går ner kl 17.20 och det var rusningstrafik med en sista minuten biljett i handen.

Om jag var sheriff över ett gäng människor som valt mig i förtroende, och över 10.000 lämnat in sin protest, då hoppas jag att jag hade varit stor nog att avgå. Likt fotbollsspelaren som lämnar planen är det viktigt att förstå de spelregler som finns, och att leva med läran att man gör det som är bäst för laget, inte för än själv. Nu har till och med Karin Pettersson, Aftonbladets politiska chefredaktör tagit handen från Kommunal, så en rimlig slutsats är att detta sker inom kort.

Laget. Det viktigaste man har.

signerat penna

// Världen Som Arbetsfält

 

Kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud